Den eviga strävan om mer

Alla vill vi ha mer än vad vi redan har och vi verkar tro att det ska falla ner framför fötterna på oss likt ett fallande löv under hösten.

Är vi för lata för att kämpa oss fram till målet eller är vi för fin för att göra jobbet själv?

Vi kallar på Gud när vi behöver hjälp, då situationen känns omöjlig och inga svar finns. Får vi inga svar så är det Hans fel. Någon måste vi ju skylla på så varför inte skylla på den allsmäktige?

Har vi ingen tro så skyller vi på folket och är vi desperat så pekar vi finger mot ett okläckt ägg!

Vi får inte mer än vad vi förtjänar..Jag skulle gärna vilja träffa den där tokskallen som sitter och avgör vad vi gör som är rätt och fel. Ett tok som tar sig rätten till att dömma oss och som i slutändan har makten att straffa oss.

Det finns en anledning varför vi inte får allt vi pekar på..det är helt enkelt onaturligt att få allt.

"Kan jag smaka en bit av din kaka?"

"Javisst!"

"Mm...kan jag ta en bit till?"

"Jodå..."

"Jag vill ha ett paket av dem där tack!"

"Jag skulle vilja köpa upp den där kakfabriken och producera egna kakor"..osv

Ordet nöjd finns inte på våran lista. Visst, du kan påstå att du är nöjd..ett tag iaf.

Visst jag hade väl varit nöjd om en sprillans ny BMW hade stått på min bakgård..

Jag hade blivit rätt nöjd om en Dodge stod och glänste på min gård också...

Nöjdare hade jag varit om en Ford Mustang hade stått där...

Eller kanske en "Elinor".. Mycket vill ha mer!

Vi får helt enkelt glänsa med att vi inte är lätta på fötterna. Svårfångade utan dess like!

Kan man kalla oss players?

En dag närmre

Idag såg jag en äldre man komma gåendes med hjälp av en rullator på våran gata. Det vred om i magen på mig när jag insåg vart tiden kommer föra mig.

Han var nog en troget arbetande man som kunde lyfta närmare 100 kg...kanske hade han en gång i tiden ett hundratals förälskade flickor springandes efter sig. Han hade förmodligen krossat hälften av deras hjärtan under sitt liv som ung.

I dagsläget orkar han knappt lyfta ut rullatorn från äldrebeondet, flickor lär springa ifrån honom istället för att kasta sig över stackaren, han var garanterat pensionär och jag kan nog säga med 99 % säkerhet att han skulle göra allt för att få arbeta igen.

Hans liv är över...han sitter nog där hemma och väntar in det man fruktat hela livet. Hans framtid är en text inristat i sten. Tusentals människor kommer att passera hans grav utan att ens lägga en tanke på vem han egentligen var. Antagligen har hans fru gått vidare eller kanske sitter hon på ett hem utan att veta vem hennes man är ...hon kanske inte ens vet vem hon själv är. Han kanske inte ens hade någon fru... Han har fått varit med om sina föräldrars död,kanske till och med sina syskons. Barn...tro om han har barn?

Hans vänner och familj faller sakta men säkert ihop...han har ingen kvar förutom sin kära rullator.

Är det då man får den där dödslängtan? Man har ingenting kvar att leva för...eller så har han kanske det.

Min farmor var en otroligt vacker kvinna i unga år. Hon var eftertraktad i många mäns ögon. Hon var som godis för ögat! Hon hade ett speciellt intresse för friidrott men skadade ryggen och fick förtidspensionera sig... Hennes man dog i 50 års ålder..min farfar. En stilig man som hade jobbat sig uppåt i livet. Han hade gott om pengar så dem var ekonomiskt oberoende..han jobbade ihjäl sig för dem där sedlarna. Var det värt det?

Farmor tog hans död hårt...hon blev änka tidigt och hjärtat orkade inte med all smärta. Det var hjärnan som tog den största smällen och hon blev otroligt sjuk. Jag ser henne åldras allt snabbare. Jag märker att hennes sätt att prata blir allt virrigare och hennes minne sviker. Det gör ont att se henne så. Hon som alltid var den där tuffa bruden som jagade äventyr och lyx. Det skrämmer mig att hennes dagar är räknade...En dag står jag där..minnet sviker , min familj och mina vänner lämnar mig kvar ensam på jorden..min hund dör,min katt...min man.

Döden är oberäknelig...jag kanske inte ens hinner fylla 30. Antar att det är det dom menar med "Lev idag, imorgon kan det vara försent"

Jaja, jag lever ju så varför älta hela livet när man ska leva det?

Har vi inte träffats förut så ses vi på andra sidan :)

HOJ!

En underbar vän sitter här bredvid mig och tuggar på den där sura lilla saken som kallas rabarber... helt oberörd av vad som händer runt omkring i världen...det finns bara nuet. En känsla som jag avundas.
Det finns inget igår, inget imorgon, bara nu,nu och nu.

Kan man ha det så bra?
Det är mänskligt att söka fel, hitta fel i ens liv som gnager efter en... ser vi bara fel? eller blundar vi bara för det som verkligen är bra?...jag har börjat öppna ögonen och jag känner den där känslan, känslan som jag avundas min vän.
Mitt liv ska inte handla om oro,hopplöshet och vad man skulle ha gjort.
Min vän har lärt mig det.

Vi ska inte sakna tiden vi hade utan vi ska se till att morgondagen blir bättre.

Nu ska jag njuta vidare i solen med min vän...för jag har den där känslan som känns bra..en känsla som känns ren :)

Mirakel var väl det sista jag skulle kalla det...för 6 månader sedan.
Idag är en annan dag och idag är det större än ett mirakel...för mig.

Jag trodde aldrig att det skulle vara acceptabelt, varken av mig eller av andra.
Jag hade fel...som jag tydligen väldigt ofta har.
Ser alltid det värsta i allting, blundar för det som egentligen är viktigt...blundar för det bästa.

Skyll på stjärntecknet, en jungfru är inte lätt att övertyga.

Ikväll hamnade jag i ett samtal om just mitt ( vårat ) lilla mirakel.
Ett rätt intressant samtal.
Att vårat lilla mirakel kan väcka så mycket lycka i andra..även i mig själv.
Det kändes som att jag talade med mig själv i spegeln. Behövde inte säga mycket, orden togs ur munnen på mig.
Det kändes skönt, att slippa behöva förklara sig..det var helt enkelt acceptabelt.
" Att ha jobb som ger en stadig ekonomi, ett eget hem och en enorm psykisk styrka"
Det var det jag var säker på att jag skulle ha...utan allt detta skulle inget mirakel ske!
Det gjorde det ändå..det skedde..--- och jag kan inte vara mer lycklig än vad jag redan är.
Ett jobb hade aldrig gett mig den här styrkan och kärleken, ett hem hade inte gett mig den här tryggheten som jag känner idag..det var helt enkelt ett mirakel!

Jag hade en tuff tid, arbetslös, hemlös ..det var som en tornado i skallen på mig.
jag mådde helt enkelt piss, kände mig obetydbar och meningslös.
Vad dög jag egentligen till?
Mycket snurrade så som kvinnor har en förmåga att bli drabbad av.
Små saker blev till Mount everest.

Till den dagen miraklet inträffade.
Från att ha stått på huvudet för att kunna få fram ett leende till att skina likt en sol..den förvandligen skedde på noll röda.
Spännande men ändå skrämmande. Skulle jag klara allt detta?!
Vad dög jag egentligen till? Vad är jag för slags förebild? Omöjligt!

Visst är jag en väldigt förvirrande människa, lugn..ni klurar ut sammanhanget i den här texten bara ni använder krukan lite!

Det jag vill få fram är iallafall att jag som person, är väldigt kritiserande... Tills jag själv hamnar i smeten.
Kan tycka att många saker folk gör eller inte gör, är helt fuckat..tills jag hamnar där själv.
Då blir det en helt annan femma.
Som mamma alltid sa: " Du kommer förstå när du blir äldre!"
Inte fan sa det mig någonting när jag själv inte var i samma situation..meeen som sagt så har mamma alltid rätt.
Jag förstod precis vad mamma menade...såhär 10 år senare, men jag förstod tillslut iallafall!
Mitt kritiserande tar inte slut där för det, nog kommer jag kritisera alltid, men jag tänker i framtiden, åtminstonde , försöka hålla det för mig själv.

Tack för mig!
with all love / Mirakel kvinnan

Med Moi!

Fick en förfrågan om att göra en "frågelek".. Kan ju köra en 1 X 2 frågesport om "mig" <-- Ego O_O
Haha detta blir kul
Jag ska ställa omöjliga frågor som ni bara kan gissa er till...kan ni dem så har ni svåra problem
(Tecken på att ni bör fokusera på erat eget liv )
Ni får svar om någon dag!
Men..
Ni får fan inget pris, jag är arbetslös!
O_O

----------------------------------------------------------------------------------------

 "Toalett privat"
Fråga nr 1:
Jag testade på GI dieten en gång i tiden, tappade dock inga jävla kilon,blev snarare fetare och sket jävligt knepigt.
Min fråga är dock:
"Vilken konsistens/färg hade mitt  under denna idiotiska diet?

1: Stenhårt med röda pickar

X: Räserbajja med en knepig skogsgrön/snorgrön färg

2: Brunt vatten


-------------------------------------------------------------------------------------------------------
"Frigolit "
Fråga nr 2:
När jag pluggade 2:a året på högstadiet så kom jag över en "frigolitsnopp" som en killkompis hade skapat helt själv (påhittig filur) på slöjden.
Jag kom som sagt över den där..aa..frigolitbiten som jag senad satte fast i gylfen på brallorna.
Jag och min gode vän sprang runt med den där grejjen hängandes mellan benen och skojade runt..
När den elake läraren kom och ville dra in mej och min vän till ett rum för att hålla samtal.
Vi kände oss såklart dumma och skämdes tillslut..MEN
Läraren sa någonting som fick oss att verkligen börja garva läppen av oss..
så min fråga är:

"Vem var läraren och vad för slags ord var det som fick oss att ramla ur stolen av skratt?"

1: Det var Maritzia som kallade frigoliten för "Lillnicken"

X: Det var Ulf som kallade den för "löspenis"

2: Det var Vidan som kallade den för "den lilla prinsessan" 


-------------------------------------------------------------------------------------------------------

"Pinsamt värre"
Fråga nr 3:
Jag och en vän till mig var påväg från Parkskolan för att köpa ciggaretter för ca 2 år sedan
då någonting hemskt hände mig på vägen
så min fråga är:
"Vad exakt hände och vilken  sort var det vi köpte?"

1: Jag snubblade över en handikappad kvinna..
Jag blev förbannad och skrek åt hon att hon skulle se upp.. efteråt skämdes jag när jag fattat att hon var blind..
Ciggaretterna vi köpte var Röda långa Prince

X: Jag hade vita jeans när jag plötsligt fick lingonveckan
Vi köpte Prince Menthol

2: Jag råkade av misstag uttala ordet    som fick en invandrare att
koka av ilska, han jagade oss fram till kiosken där vi skulle köpa ciggaretter
Vi köte aldrig cigaretterna, vi köpte istället en chokladask till honom som ursäkt.



-----------------------------------------------------------------------------------------------------------



"Emo"
Fråga nr 4:
När jag var runt 14 bast så ristade jag in en symbol på en av mina kroppsdelar.
Min fråga är:

"Vilken symbol ristade jag in och var på kroppen gjorde jag den?"

1: Jag ristade in en på min vänstra ankel

X: Jag ristade in en  på min höra över arm

2: jag ristade in en  på min vänstra hand


------------------------------------------------------------------------------------------------------------






"Colorful"
Fråga nr 5:
Som dem flesta vet så har jag varit en slags " färgdiva" gällande hår.
Jag har nog inte visat min riktiga hårfärg på snart 10 år.
Så min fråga är:

"Vilken är min naturliga hårfärg?"

1:  Blond

X: Brunett

2:  färgad



-----------------------------------------------------------------------------------------------------------








"The last"
Sista frågan!!!!
När jag jobbade på Statt för längesedan så gjorde jag bort mig totalt..
Så min fråga är:

"Vad var det jag egentligen gjorde?"

1: Min kökschef bad mig smälta choklad.
Han bad mig ta fram en kastrull med vatten och en bunke.
Tanken egentligen var att jag skulle ställa bunken i kastrullen med vattnet och Sedan lägga i chokladen för att sedan smälta den.
Jag gjorde helt fel!
Jag tog en kastrull, fyllde den med vatten och väntade tills det börjat koka...vad gör jag?
Jo jag slänger i chokladen I vattnet....I VATTNET?!
Oh my, min chef bokstavligen låg på golvet full i skratt...
Bad Karma!



X: Jag satt hemma i Bjästa med en vän till mig då min restaurangchef ringer och frågar
om jag skulle kunna jobba.
Jag skulle hälla upp vin under en vinprovning, vilket jag aldrig varit duktig på innan...
Jag tackade ja till erbjudandet och paffade in till stan, redo för jobb!
Vad jag inte visste var att vi också skulle servera MixMegapol...Adam Alsing,Anders och diviga Gry.
Allt började med att jag skulle servera  efterrätten...om ni inte visste så är Gry laktosintolerant...vilket jag missat!
Hon beställde en LAKTOS FRI panacotta..
Jag kom ut med en Superduperlaktos panacotta.
Gry tar en tugga...tittar på mig och spottar ut rätten på bordet.
Hon skriker åt mig att jag försökt döda henne!..
Aa...PINSAMT!
Fick ju ingen dricks iallafall...



2: Det var första kvällen jag skulle stänga själv i restaurangen.
Jag hade aldrig stängt kassan själv förut.
Olyckligtvis så var det en touchscreen som jag arbetade med som kassa.
Jag var så jävla nervös över att göra något fel, jag och chefen hade ju trots allt repeterat om hur man stängde kassan innan.
Allt gick bra enda tills jag slant med fingret och tryckte på...ja..vad vet jag?
JAG HADE RADDERAT UT HELA RAPPORTEN!!!
Vad fan gör jag nu...vad fan gör jag nu?!!!
Ringde chefen, hon blev förbannad, kom ner...
Allt var borta...
Ingen löneförhöjning...snarare lönesänkning!



DÄ BLÄV PRICELESS FÖR DÄJ!
mvh/ Moi

En helt otroligt skön dag.
Jag som tyckte att sanningen gör ont, men lögnen sårar mer.
Skönt att få sitt sagt, bara att invänta svar nu då.

Känslan att få göra bort saken...jaa..exempel?
Som att man varit skitnödig i ett helt år och sedan äntligen fått besöka guda toan! En sådan lättnad bör väl alla känna igen sig i.
Kiss och bajsåldern? Jag?
Nej, jag är bara allmänt värdelös på att dra exempel!

Sitter här nu med mina två änglar bakom mig. Dem strör ett lugn över mig, helt perfekt!
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------









Har precis upptäckt att korsord inte gör mig visare...bara frustrerad.
Jag sitter och löser en jävla nybörjar tidning...man känner sig rätt dum när man inte kan svara på dem simpla frågorna. Iof så har jag rätt så mycket upp i huvudet redan, får som inte plats.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------









Fick mej en mysig middag med älsklingen igår..pratade mest dynga.
Föreställ er ingen romantisk middag...Vi pratade mesta dels om pruppar, sömn och chili.
"Film romantik" är väl inget för mej egentligen. Har som så dåliga minnen när man försökt vara lite hollywood het.
Minns på alla hjärtans dag för några år sedan..
Hade flabbat runt på stan och köpt mej 9 presenter ( fråga mej inte varför.. hade räckt med 1 )
till min käreste, jag köpte ca 20 feta, röda blockljus för att fylla mitt nystädade rum med lite "kåtljus".
Jag köpte 3 buketter röda rosor som jag spred runt i rummet, plockade även sönder en hel bukett och strödde bladen över den nybäddade, duntäckes sängen..och väntade..
Japp, han kom hem, jag var överlycklig, tyckte det var spännande att se hans reaktion.
Plopp så kommer han upp och kikar in..dååå..kände jag mest en pinsamhet. Fastän vi varit tillsammans i över 2 år.
Han öppnade presenterna...och jag tänkte: " jahopp...hrm..tro vad jag får då:) "
Han var hel nöjd med sakerna...jag väntade..så kom det:
" Jo du, älskling...jag har inte hunnit köpt något..är det ok?"
Jag: " Eh..nej...nejdå, ingen fara"
Tänkte: Ja men spela roll, det är ju han jag vill ha, inte sakerna...Kan ju vara mysigt att bara ligga i sängen och glossa på film!"
Nä, blint na!
Älskling var trött och ville lägga sig och vila... vad händer?
Jo, han blir förbannad och börjar borsta av sängen...dem där dyra rosenbladen jag strött över så fint..
Han gnällde över taggar i arslet?
Vad hände då... jo, jag åkte ut för lingon veckan...PÅ ALLA HJÄRTANS DAG FÖR I HELVETE!
Dålig Karma!

Nej du, romantik funkar inte för mig...inte för honom heller hrm..
Vi lever i en vardag fylld med falsk romantik...sådan där romantik som bara är pinsam och leder till besvikna miner. Man hoppas så innerlit på att få den där känslan...men när fan har jag brytt mej om blomhelveten och fula röda blockhelvetesljus?!
Nä, jag nöjer mej med en puss och en lång mysig kram, bara att få känna sig älskad av sin älskade.
Suck...Vi ä na jävla norrlänningar!
-----------------------------------------------------------------------
Mvh/ No romance for me plz

Pessimistisk rubrik skulle nog många tänka, men ICKE.. det är det som är så kul med er, ni har så många fördomar     
 ( which I love );)

En dröm som går i uppfyllelse..finns det sådana?
Visst, månag har ju uppnått sina mål, men har det någonsin blivit som dem tänkt sig i drömmen?
Tycker det är jäkligt bra att mina drömmar inte gått i uppfyllelse, annars hade det ju inte blivit någon överraskning.
Skulle alla drömmar gå i uppfyllelse så skulle man ju aldrig uppskatta dem.
Ibland känner jag att det bara dalar.. antar att det finns en anledning.
Ljuset träder fram trots allt ändå tillslut

Jag hatar ju verkligen att planera saker, det går aldrig som man förutsett.
En dröm som uppfylls känns ju ganska så planerad.
I och försej så är det ju vägen dit som är spännande, inte målet i sig.

Spelar egentligen ingen roll vad vi drömmer eller vad vi gör, vi blir ju fan aldrig nöjd ändå.
Det är väl det som är nöjet antar jag, att gnälla.

Sanningen gör ont, jag vet...men på längre håll så känns den rätt mild ändå.
Lögner har man fått stått ut med från den dagen jag upptäckte att jag inte hade snopp
( Det var den dagen mamma och Em övertygade mig..jag kände mig rätt kluven då )

Jag är rätt imponerad över hur kroppen fungerar ändå..
Så många gånger hjärtat har krossats, så många gånger hjärnan gått på högvarv utan att få stopp,
så många gånger man känt den där stickande känslan..ja svek.
Rätt härdad är man väl
Mina exempel på värsta smärtan
* När jag har sårat mina närmaste
* När jag skulle måsta sälja skotern
* När pappa drack
* När jag stack från mamma
* När jag miste jobbet...
osv 
kroppen är ju rätt härdad efter lyckliga saker också.
jag menar, ibland kan man ju ha varit så lycklig att det gjort ont..
Mina lyckligaste stunder då det verkligen gjorde ont
* När jag var nykär i Ecke ( min sambo )
* När jag så den röda vespan stå i data -rummet
* När jag hoppade med Ecke på skotern ( alla kickar överhuvudtaget jag fått när jag kört skotern )<3
* När jag återförenades med Nellsan
* När jag gjort min första tatuering
* När pappa slutade dricka <3
osv



Det finns smärtor i alla olika storlekar, sedan beror det ju på hur man hanterar dem själv också
Jag har väl klantat mig på vissa känslor... överreagerat, bettet mej iskallt, gråtit över döda fåglar..
Ja man har ju testat på dem flesta hanteringarna, ingen jag riktigt nöjt mig med än..men det är ju klart, vi blir ju aldrig nöjd!

Säger som hottisarna Pussycat Dolls:
" Be careful what you wish for!"

Mvh/ Dolly

Nu undrar ni kanske vaför jag sätter rubriken " som en mandelmassa"...lugn, jag har inte gått över till en allt för
tokig människa ( Inte tokigare än vad jag redan var ).
Det kommer oftast alltid sist i texten..förklaringen till rubriken.

Jag har ju rätt så goda nyheter att berätta,eller... lika bra man kniper trut så att förhoppningarna inte svävar iväg.
Då hamnar jag i botten igen, men lugn...jag är förberedd den här gången. Jag försöker (psykist sätt) lägga dunkuddar under mig så att jag slipper falla så hårt vid nästa tillfälle. Jag bygger lager!

På något konstigt sett så har jag lyckats blunda för mina problem...jag kanske till och med har löst dem...helt omedvetet. Jag börjar se det ljusa igen, men det säger väl bara pang så har någon släckt den igen..om inte jag själv.
Jag har en förmåga att dra på mej problem..problem som jag lägger i frysen och glömmer bort likt en julskinka.
Problemen försvinner inte, rätt som det är så rensar man frysen och så hittar man den där jävla julskinkan...problem...aah..skinkproblem O_O

Har jag tappat livsglädjen?
Näää, då hade jag nog inte kunnat stå på benen..iof så sitter jag och skriver...kanske ska ställa mej upp och testa.......

Jora, livsglädjen är kvar!

Nu kommer jag till rubriken.. det jag ville komma till är att en mandelmassa...faller inte alla i smak.
Jag själv hatar mandelmassa, konsistensen är värdelös, smaken...går inte att beskriva i mänskliga ord.
Det lustiga är att hur äcklig jag än tycker att det är..så gillar oerhört många människor geggan ändå.
Jag jämför mig med den där geggan.

Nej nu börjar jag spåra ur... jag önskar er en God Jul och ett gott nytt år!
Mvh / Mandeln

Jag sitter och stirrar stumt på data skärmen...jag verkar ha fått skrivkramp.
Det känns inte längre frestande att sätta sig och blogga, negativa kommentarer smyger in ändå.
Det sista jag behöver nu är negativitet...Iof så är ju positivitet överskattat..en falsk förhoppning,en djup besvikelse.
Jag skulle vilja se en människa framstå som positiv i ett svart hål

Jag har då aldrig varit med om något dylikt. Det mesta har vänts emot mig,vänder andra kinden till...spelar ingen roll,turen hatar mig och depressionen springer ikapp mig.
Jag befinner mig i en situation där man inte kan springa ifrån, det finns inget gömställe...jag säger som min bäste svägerska sa: " Tycker du synd om mig? Jag tycker synd om mig!"
Rent och ärligt.
Att inte veta vad morgondagen har att kasta på mig...psykar mig.
Fattigt,skört,ensamt,självlidande...welcome to hell.
Dododo dooo... Dagens nyhet:
" Hett välkomna in till min helvetes håla i helvetets stolta stad Ö-vik, vi bjuder på rostade flugor med dammtussar i mosad kattsand, här in till vänster har vi djävulen själv...hoppas ni ska trivas! *BAM*"

ja,så kan man känna efter att ha suttit i lägenheten i 2 timmar...Hitler katter som gasar Linor, Kattsand över hela golvet fastän man städat två ggr, skitiga speglar med en människa bakom som liknar en död sill, en trasig kropp och ett trasigt ansikte. Förr älskade jag den där drömmande nunan...idag är den värdelös. Allt handlar ju ändå om pengar...så klart!
En liten pappersbit som rullar runt i huvudet och gör en chanslös...antingen hatar man den eller så älskar man den. Jag hatar den.

Att spara har jag väl aldrig varit haj på, att slösa var enklare...så är det nog för dem flesta..om man inte kallar sig själv Joakim von anka då..
Jag heter bara Lina...Lina med "L" (O_O)

På bara några minuter har mitt liv vänts upp och ner, jag känner inte igen någonting längre, jag känner mig rutten inombords...är det jag som borde känna så?
Lika bra att lägga skulden på mig själv, jag mår alltid sämre av att lägga den på någon annan. Jag gör det för min skull.


NEJ NEJ och åter NEJ! Jobben tycker inte om mig, var i världen passar jag?
You tell me!
Tror jag ska hitta på en egen tv show...typ som big brother fast "Lgnh 109"..
Inlåst i min lägenhet, 3 stinkande katter och ingen kontakt med omvärlden. Priset?
Ja har ni tur så kan ni få den sista falukorven :)
Nejdå, det är överdrivet...fast tv är ju det...hmm.

Åter till helvetet med änglar omkring mig...förvirrande kombination.

Love / aniL ( I love my mother...don´t you?)

Vad är jag? Troende...Ateist?...Satanist är jag då inte!
Då frågar jag Dig...vem ber du till när du ber?
Vem ber jag till?
När jag ber... vet jag inte riktigt vem jag ber till..borde jag veta?
Ber jag till en högre makt, eller ber jag bara till mig själv?

Det spelar ingen roll!

När jag ber, drar ett lugn över mig.. En trygghet av obeskrivliga slag.
Kanske är det bara uppläxande ord till mig själv.

Jag är osäker...på det mesta nu för tiden.
Bör jag leva i nuet? Eller kanske dåtiden lockar bäst, gamla fina minnen man lever på...framtiden är man ganska nyfiken på, mest rädd för.
Vem ska jag förlita mig på? Bör jag vara orolig?
Har Han en plan för oss alla eller lever vi bara i en värld av slump?

Ibland tror jag, ibland inte. Kan känna mig rätt löjlig när jag tror..att jag ens tänker på Honom.

Många gånger hatar jag mig själv..många gånger älskar jag mig själv mer än andra..does that makes me a Diva?
Jag är så glad över det jag har..över de möjligheter som finns framför mig. När ska jag nå dem, när ska jag äntligen inse att hat inte är något att leva på?

Jag ber... nästan varje kväll...
Men jag gör det annorlunda. Jag knäpper inte mina händer, talar inte ut högt om det, jag ber inga bordsböner, tackar inte Honom för maten som står på mitt Indiska bord.. ( Jag älskar mitt indiska bord! )
Utan jag tackar mig själv! Jag tackar mina lärare för att dem lärt mig laga till goda rätter som blir till en orkester i min mun, jag tackar min pojkvän för den helt otroliga kärleken han ger mig, den kärlek som får mig att orka med vardagen. Jag tackar min farfar som jobbat så hårt i sitt liv och delat med sig till mig och mina syskon..utan dig hade jag inte haft min magnifika säng.. (Jag älska min säng!)

Ja. 2 saker har jag nu skrivit upp som jag älskar..mitt indiska bord..och min magnifika säng.
Två steg bort från mitt liv ,halvfyllt med hat! Det är en lång väg kvar..men jag kan se ljuset :)